Trötthet

Jag jänner att jag bara skriver massa deprimerande skit just nu, så försöker rycka upp mig lite, men det är svårt. Just nu för stunden är det svårt. Jag sitter på praktiken och känner mig totalt oinspirerad. Jag har ingen ork och vill helst gå hem och lägga mig. Vill sova, är trött orkar inte. Kul liv+ 
 
Jag tycker det är jobbigt när man tänker att man ska "rycka upp sig" men orkar inte, att man helst vill lägga sig med ansiktet rakt ner i soffan och bara sova. Jag funderar starkt på att gå hem efter lunchen, det är absolut inte bra för mig att göra det, men jag pallar inte. 
 
Försöker skriva på mitt arbete så gott jag kan, men tycker verkligen det är trisst. Måste få ihop en 5-6 sidor till idag känner jag. Måste maila folk, ringa några människor och sammanställa fakta. usch och fy..
 
 



Måste..bara..lite

Ååååå ångestkänslorna käkar mig innefrån och ut...Jag vet inte vad jag ska göra, vad jag ska ta mig till. Kan inte tänka klart, har myrkrypningar i hela kroppen vilket gör mig ännu mer orolig, ledsen, rädd. Jag kanske bör göra som  min psykolog har sagt, jag kanske bör skriva in mig, ta lite semester lite ledigt. 
 
Hatar svagheten, varför kan jag inte bara lösa det själv? Måste bara vila ..bara lite.
 



Denna förbannade trötthet

Vafals! Blir så galen på denna förbannade tröttheten. Jag kan för fasen sova upp til 14 timmar per dygn och ändå vara trött. Jag blir liksom ladrig riktigt utsövd eller hur man ska säga. Jag kan sova 11 timmar, utan uppvakningar och sedan gå och lägga mig på soffan och sova 4 timmar till- nästan direkt efter uppvaknandet. Jag tror själv att det är Sertralinen som spökar, jag vet att sist jag åt den så var jag galet trött då med. Jag försöker hålla mig pigg, dricka kaffe och träna som vanligt, men fan kroppen bara skriker efter att få sova. Detta är vääääldigt jobbigt. Ibland så tänker jag att jag kanske sover för länge, vilket ibland gör att man kan bli tröttare än vad man blir pigg, men detta är fan extremt.
 
Igår vaknade jag halv 4, drog och tränade i en timma och en kvart, handlade och lagade jätte mycket mat. Sedan kollade jag på lite serier och tog min sömntablett tillsammans med 2 lergigan och somnade runt halv ett. Klockan ringde vid 8 men jag orkade verkligen inte. Somnade bara om och vaknade för lite över en timme sedan. Fortfarande trött. Roligt liv. Aja tjofräs.
 
 
Har insett att jag gillar att äta röda kidnybönor som "godis"
 
 



Sertralin

Blaha blaha..har börjat äta mina sertralin igenom och har en 200mg dos = Jag är så jävla svin trött, mår illa, yr, ont i huvudet men något jag aldrig haft problem med inna, muntorrhet! Hallå? Torr som ett fnöske. Aja.
 
Idag väckte mamma mig kvart i ett (fortfarande extremt yr på sömntabletter) ska hem då vi ska åka till min farfar som ligger på sjukhus. Så vi gick runt i Växjö i 4 timmar. När jag kom hem badade jag och sedan däckade...vaknade 23 och undrade vilket år det var (typ). Körde min man till mc donalds och nu ska jag sova igen. Vill bara ligga ner, ligga i sängen och bara dö ut dessa jobbiga känslor. Aja natti!
 
 



piss fitta och inspo bilder

Ååå allt är piss. Vill köra över någon (helst mig själv) SATAN.

 
 
 
 
(Hade varit skönt att känna)



Hatar mitt hår!

Usch, hatar mitt nya hår..fast trivdes inte heller med att ha det röda (är nästan alltid rödhårig och ville ha något nytt) så tog en tråkig jävla kastanjebrun (tänkte det kunde bli kul) NOT! fyfan, känner mig bara grådassig och äcklig....




kommer jag någonsin bli lycklig?

Ångesttankarna har ännu en gång hoppat på mig och har mig i ett hårt grepp. Alla ser att något är fel men jag förnekar som aldrig förr. Mina tårar kom ofrivilligt till mig när jag körde runt i bilen och än en gång känner jag mig mer sårbar än aldrig förr, mer olycklig och ensam.



Uussvghng

Måste verkligen gå och lägga mikg nuuu- har ju varit lite busig och suttit uppe på mina sömnisar (som nuuu) och då blir man lite kans. Rent sagt ut så blir nam hög på dem...hmm



Jag hatar detta

Åå just nu suger livet lite. Jag har röv tider som jag ska jobba fredag och lördag 15-22...vafan liksom. sedan två prov. Ett som jag har skitsvårt för och det andra har jag inte ens börjat med. vafan?! usch hatar allt just nu.
 



Mycket tankar

Jag har så mycket tankar som far runt i mitt huvudet (som vilken stressad ungdom som helst) men jag vet inte var jag ska låta mina tankar gå! Ska de får göra som de vill eller ska jag ta tag och visa vem som bestämmer?

Jag försöker arbeta bort mina jobbiga tankar om att jag inte tränade igår, utan pluggade röven av mig och drack några glas rödvin..inte okej! Jag har ALLTID tid att träna, men igår hann jag inte. Och jag stör mig på det så mycket, eller är det bara mitt "sjuka jag" som stör sig på det?

Jag kommer ändå att kompletera min missade träning igår genom att köra dubbelpass efter jobbet. Så lär vara klar vid 10.00 tiden ikväll. Varför ska min hjärna arbeta emot mig?

Vill jag vara smal eller tränad? Hälsosam eller tjejen som alla kollar på för jag är smal, eller tjejen som alla kollar på för hon är tränad och har en snygg kropp. Aaa jävla tankar! Döda
 



Mycket träning

...men fluffig ändå. Känner mig stor, ännu ett hjärnspöke som har funnits hos mig i hundra år! Kommer det någonsin att försvinna? Kommer jag någon sin bli "frisk" eller kommer jag hålla på att slåss med mig själv för resten av mitt liv? Börjar bli himla trött på det, lyssnade på en bra låt innan där de sjunger att han vill inte bli begraven på en djurkyrkogård för han vill inte leva sitt liv igen
(ni som inte har sett djurkyrkogården fattar nog inte) och jag håller helt med. Jag kom att tänka på det innan. Jag vill verkligen inte leva mitt liv igen. Aldrig.

Aja jobba på

nu och plugga på som bara den.



Fred ut mamma knullare



När olyckligheten slår dig i ansiktet

Står på jobbet och läser ELLE, mycket bra tidning. Fastnade för en artikel som handlade om "Fröken duktig" Tjejen som är så otroligt överambitiös och som till slut går in i väggen. Tror ni jag kände igen mig eller?

Just nu känner jag mig så olycklig och utarbetad att jag bara vill sätta mig ner och gråta. Jag vill springa ut från affären och gömma mig.

Jag har under senaste tiden känt hur jag lever i ett "jobbigt förhållande" vi har varit tillsammans i 5 år nu och jag vet inte vad som händer i min hjärna, men det känns som att känslorna som en gång brann har slocknat. Vad gör man åt sådant? Jag vet inte om jag kan sätta liv i elden igen, eller om jag ens vill.



12 timmar jobb

Nej efter tolv timmar jobb så ska jag nu sova .zolpidem är tagen och jag borde sova nu men trottsar lagarna och sitter en liten stund vaken med dem (man känner sig full eller hög) typ...på dem då
 



Atarax

Ataraxen är tagen och lugnet väntas in. Oroligheten knyter sig som en jävla näve i bröstet på mig! Känns verkligen som att någon tar tag om mina lungor och gör en jävla Hadouken på dem! Ska käka upp min jävla barnmatsgröt och sedan sova! Fyfan